Mattes tankar

Idag har jag varit ute i skogen mellan kl 9 och kl 15. Inte med egen hund utan hjälpt till då kompisar från klubben genomgick årets polisprov. Dessa ekipage används av polisen vid eftersök av försvunna personer.

Det var kul att kunna hjälpa till under dagen. Känns som att jag gjort en samhällstjänst. :-) Ekipagen gick igenom prov på lydnad, sök (låg som dold figurant), spårupptag/spår och patrullstig med både ljud och doftmarkering (låg som figurant).

Det var intressant att se hur olika hundar utför sitt sökarbete. Fyra av fem ekipage blev godkända.

Träffade Åsas lilla Rosen, fodertiken som ännu inte flyttat hemifrån. Så söta och aktiva valpar är. :-)

Bestämde även att vi ska träna nästa vecka både på klubben och i skogen. Det var länge sedan det var på klubben eftersom vi haft tillgång till ridhuset, men det kommer att bli kul för då känns det som att våren verkligen kommit för att stanna. Det lutar åt att det blir annandag påsk ute i skogen tillsammans med folk som ska både träna sök, spår och eventuellt patrullering. Vore kul att prova på något nytt med Enrico och ha en heldag i skogen tillsammans med andra!

Årets andra fästing är plockad. :-(

En kort promenad i skogen blev det innan vi åkte till syrrans stuga en sväng. Manu och syrran hade fällt några björkar på tomten med lite hjälp från pappa, så nu stod de ute och brände kvistar som inte var något att spara till inomhusbrasan. Enrico fick vara med vid eldningen. Märker klar förbättring i hans hälsande. Om personerna i hans närhet inte bryr sig så mycket, som Manu och Kirre, så blir han lugn ganska snabbt.

Idag träffade vi på en av våra grannar i trappuppgången. Eftersom killen inte är intresserad av att hälsa på Enrico, så klarar han av att stå stilla utan att jag håller emot, men skulle killen prata med Enrico eller visa intresse för honom, då skulle han bli vild. Sånt förstår inte, eller så bryr de sig inte om det, hundovana människor eller människor som själva haft lugna hundar.

Det bästa är att inte låta Enrico hälsa, för då håller han sig lugn och sansad, men hur kul är det på en skala från 0 till 10? Hmmm, oftast 8 (ok, då slipper man en stojig hund) ibland 5, eftersom jag hellre skulle vilja att han kunde hälsa balanserat.

Nej, vi ska inte ha barn. :-) Däremot gick Saras vatten i natt vid tvåtiden vilket resulterade i ett BB-besök, men värkarna kom dock av dig vid halv sju så Sara och Widde fick åka hem igen. Åkte till IKEA för att äta en gemensam lunch. Sara är lugn och hon ser oförskämt pigg ut för att vara på gång :-).

Sara ställde ut hundar på Stora Stockholm bara 3,5 vecka efter att William föddes, och det blev hans debut i utställningssammanhang. Inte kan barnafödande stå i vägen för en dag i utställningsringen. :-) Hade hon inte haft med sig William i vagnen så hade man aldrig kunnat gissa att hon fött barn mindre än en månad sedan, vartenda extra hekto var borta! Där kan man snacka om bra gener. :-) Hade jag varit i samma situation så skulle jag fått kämpa med +30 kg extra.

Inget är annorlunda den här gången. .-) Den nya bäbisen, som ännu inte sett dagens ljus, kommer att följa med Sara på sin första hundutställning, Lilla specialen i Kungsgården den 17 mars, årsmöte för Svenska Lancashire Heeler klubben den 18 mars och ultraljudsundersökning med Ammy (som förhoppningsvis är dräktig) den 19 mars. Inte kan man ligga på latsidan eller ta det lugnt bara för att man blivit mamma igen. :-)

Ikväll var allt fortfarande lugnt, så nu är det bara att vänta på att värkarbetet ska komma igång igen och att William får ett syskon. :-)

Vad har vi gjort då, förutom ätit lunch med kompisarna? Enrico och jag var ute på en skogspromenad där han definitivt hade fått en god doft i nosen, men vad det doftade vet jag inte. Enrico gick ganska långt före mig med sträckt hals och intresserade öron. När jag såg hans kroppsspråk idag så tänkte jag direkt på att det från och med 1 mars är förbjudet att han hunden lös i skog och mark om man inte kan garantera att hunden kommer på inkallning oavsett vad som kan intressera honom. Skogens innevånare börjar planera in boplatser och ungar.

Väl hemma igen så fick Enrico en ?pippi-dvd? för att jag skulle få plugga i fred. :-) Dagens ?pippi-dvd? var ett köttigt märgben från ICA. Senare på kvällen skickade jag Enrico mellan vardagsrummet och köket med stora pet-flaskor. Just det, plural, fast en i taget! En av mina laster i livet är att jag dricker i runda slängar 1-1,5 liter cola varje dag. Nu var det dags att samla ihop urdruckna flaskor som jag ställt på golvet under vardagsrumsbordet (slarviga mig ;-)). Och vad är en bättre sysselsättning för hunden än att ta en flaska i munnen och lämna av den hos husse i köket och sen tillbaka till matte och hämta nästa. :-)

Sist men inte minst så skrapade jag rent Enricos hörntänder med en tandskrapa, och borstade hans tänder. Det händer inte ofta, men nu kändes det nödvändigt så att vi slipper ta tandsten i framtiden. Även om han tuggar tuggben och märgben så blir det en liten rand närmast tandköttet på just hörntänderna som måste tas bort.

Jag skulle åka och panta en massa drickaflaskor idag, och som vanligt när jag tar på mig ytterkläderna så är Enrico sugen på att följa med. Vanligtvis så räcker det med att jag säger; du ska stanna hemma, så stannar han längre in i hallen och försöker inte komma med, men idag ställde han sig och skällde i protest! Trots att jag stängt dörren så fortsätter han skälla, mattes stolliga vovve. Han är en mattegris, så är det bara. :-) Oerhört älskad sådan också!

Senare på eftermiddagen gick vi en promenad vid klubben. Det är skönt att det fortfarande är lite ljust vid 17-tiden, för mörkret har gjort mig rätt trött under vintern.

Både igår kväll och ikväll har jag tränat Enrico på att inte pipa när jag säger ”fot”. Det har gått jättebra. Vi har tränat korta stunder inomhus, med bra belöning när han varit tyst, men så fort att han så mycket som pipit i utandningen, så har vi avslutat träningen. Nästa gång vi tränat så har han varit helt tyst. Jag hoppas att han fattar galoppen snart, att det inte lönar sig att pipa. Nu kommer jag att avbryta all träning så fort det så mycket som visslar till av iver… ljudet ska bort, punkt. Jag har definitivt slarvat och belönat bra utföranden med lite pip och pipet har bara blivit värre, därför måste jag vara extra noga nu med att det inte blir en fortsättning hur mycket han än vill om han börjat pipa… Man får vad man belönar (och hunden tycker lönar sig), så enkelt är det! :-)

Ringde och fick en tid hos Djurkliniken i Västerås på eftermiddagen idag, för att kontrollera varför Enrico inte kunde tömma blåsan normalt. Kom dit lite tidigare och satte oss i väntrummet och väntade på vår tur. Stundtals gick det riktigt bra, men två stora hundar skulle skällas ut ordentligt helt oprovocerat. Efter det hade Enrico svårt att slappna av. Det handlar inte om att han är ouppfostrad, det handlar om osäkerhet. Enricos motto är; attack är bästa försvar. Skulle jag skälla på honom och trycka ner honom så skulle han bli värre. Tro mig, jag har provat med att lugnt ta tag i honom för att få honom att sluta, men hans osäkerhet förstärks bara av det och han reagerar starkare i andra situationer efter det…

När vi äntligen kom in till veterinären så kunde hon bara konstatera att hans urinvärden var perfekta, men hon rekommenderade oss att ta röntgenbilder ifall att det var något som satt i vägen. Sagt och gjort. Röntgenplåtarna visade bara att han hade mycket gaser i både magsäcken och tarmarna… Då var man 1 600 kr fattigare för ingenting. :-( Enrico har lättare att tömma blåsan, men helt bra är det inte än…

Enricos stressande är energikrävande. Han går i perioder och just nu kan hans stress lösas ut av att vi ser en människa som ser lite annorlunda ut. Det känns inte som ett normalt beteende av en snart 3-årig kille. I morse kom en människa gående emot oss på ca 50 meters avstånd, Enrico började resa ragg, dra framåt och spänna hela kroppen. Det fanns ingenting som var hotfullt i situationen. Hans beteende tar glädjen ur promenaderna, och jag drar mig nästan för att gå en långpromenad där jag vet att vi träffar på både människor och hundar… Jag hoppas att vi snart kommer in i en lite lugnare period igen. Jag älskar den här hunden, det är ingen tvekan om det, däremot tycker jag mycket illa om hans beteende. Det skulle aldrig komma på frågan att omplacera honom, så jobbig är han inte. :-) Jag har levt i över 10 år med en hund som var mycket jobbigare, så det här fixar sig… Känner mig bara så trött på hans stressande just nu, så det påverkar givetvis situationen negativt...

Under några dagar har jag lagt märke till att Enrico verkar ha svårt att få igång tömningen av blåsan. Det ser ut som att han hållit sig väldigt länge. Strålen är tunn och ganska svag. Han verkar inte ha ont, och har inget blod i urinen och är inte allmänpåverkad, däremot dricker han mycket.

Jag ska ringa Djurkliniken i Västerås imorgon och se om vi kan få en tid hos dem under dagen.

Åkte till Regiondjursjukhuset i Strömsholm för att simma Enrico för första gången. Det var tomt på djur i väntrummet, bara en ensam kvinna som stod vid receptionsdisken och betalade. Enrico fick undersöka väntrummet ordentligt nu när det ändå var tomt.

Inne på rehabiliteringsavdelningen var Enrico nyfiken på lokalen. Han stod snällt stilla medan jag duschade av honom innan han fick på sig flytvästen. Dock skvallrade öronen att han hellre hade gjort något annat…

Det var inga problem att få honom att gå upp på den gummibelagda rampen upp till simbassängen, men där tog det stopp, om han fått bestämma. Vatten är läskigt om man inte bottnar, annars är det kul.

När Enrico inte ville gå i vattnet så försökte vi, Mathias och jag, att locka honom samtidigt som jag knuffade ner honom i bassängen. När han väl var nere i vattnet så sprattlade han som en fisk på torran land. :-/ Stackars vovve, vilken elak matte du har! :-(

Jag trodde, att när han väl var i vattnet och märkte att jag höll upp honom i handtaget på flytvästen, så skulle han lugna ner sig, men inte. Han sprattlade med framtassarna ovanför vattenytan, försökte i panik att klättra över bassängkanten och hoppa ur. Ärligt talat, han hade panik i ögonen och hans sätt att sprattla var inte av ovana utan av rädsla. Jag tyckte så synd om honom, men uppmuntrade honom att lugna sig och försöka simma. Jag tror inte att han fattade att han simmade medan jag höll upp honom i flytvästen och med ena armen på hans bröst. Mycket korta perioder kunde han simma med frambenen under vattnet, men jag tror fortfarande inte att han förstod att det var det han skulle göra… Jag önskar att jag visste vad han tänkte medan han sprattlade där i vattnet, för inte hade hans matte tänkt dränka honom. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att han skulle reagera så här för när Ike simmade, så fick vi hjälpa honom i bassängen, men när han väl var i så simmade han bara på.

Den här episoden i bassängen var över på mindre än 5 minuter. Även om jag tyckte synd om Enrico och den panik han kände, så vill jag ändå ge simningen en chans till. Jag hoppas att han övervinner sin rädsla och att han kan simma till sommaren.

Träffade Anna-Karin och Bobbo som tränat med oss i träningsgruppen. Även om inte gruppen träffats på ett tag, så vill jag gärna tänka att gruppen fortfarande existerar. :-)

Vi tog en promenad runt klubbområdet. Enrico skällde, tyvärr, ut Bobbo precis som väntat. Under promenaden uppförde han sig ändå rätt bra. Bitvis drog han inte ens i kopplet och lyssnade på mig. Tänk att man kan vara nöjd för en sån liten sak. :-) Slutbetyget för promenaden blev; ganska nöjd med tanke på att det var första promenaden med Anna-Karin och Bobbo. Hoppas på fler för det är trevligt att få lite sällskap ibland och en bra träning för hundarna att samexistera utan kontakt!

När Enrico och jag kom hem så slocknade Enrico på golvet framför tv:n. Mathias och Enrico lekte med hans trälåda som Bobbo lånat. Enrico mindes hur det skulle gå till och var nöjd med lite hjärngympa med husse. Resten av dagen har Enrico varit mycket lugn och nöjd, det var en mental pers den där promenaden.

Ringde till Regiondjursjukhuset i Strömsholm och bokade en simtid åt Enrico imorgon. Jag är inte helt nöjd med hans bakben än. Jag vill att han ska lära sig att simma inför sommarsäsongen och simning är en bra motionsform för hans bakben, då han får ta ut musklerna ordentligt utan att behöva belasta dem. Få se om jag kan få ner honom i bassängen imorgon utan att vara genomvåt själv. Enrico går ju bara ner i vattnet så långt så att han fortfarande bottnar, sen vänder han och springer upp på land igen. .-) Spännande lördag, simning, plugga och SM-sidan…

Enrico och jag var ute i skogen och hittade på lite balansövningar på ett omkullvält träd med rötterna ovanför marken. I början var Enrico lite för ivrig, men sen gick det riktigt bra. När jag sa åt honom att hoppa upp på stammen, så hoppade han åt fel håll upp bland trädrötterna. Där satt han fast och kikade ner i hålet där rötterna varit nergrävda, tittade undrande på mig ifall han skulle hoppa ner i gropen eller backa ner. Han backade. :-) Synd att jag inte hade kameran med mig. :-/

När vi var på väg hem mötte vi Carina med Wolf och Fanny. De hade precis parkerat bilen, så vi stannade och följde med dem på en promenad. Killarna skötte sig jättebra. Enrico skäller mindre när han försöker få igång lek. Han är lite burdus när han ska fram till Fanny, men då kommer polisen Wolf och kollar in läget. Men Wolf är inte dum, utan kommer bara fram och kollar, och Enrico väljer att smyga iväg.

Wolf fick lekfnatt och sprang en vända ut på åkern när han och Fanny var en bit ifrån Enrico. Enrico såg det och ville direkt vara med och springa, varvid Wolf stannade upp och fortsatte gå som om inget hänt. Enrico vill leka, men inte Wolf som tycker att han bara låter. Jag tycker inte att hundarna behöver leka, däremot tycker jag det är jättebra att de kan vara med på samma promenad. Då kan Carina och jag ha sällskap med varandra på promenaden utan att behöva hålla isär hundarna.

Var ute i skogen, eller rättare sagt på åkern, på promenaden idag. Skulle gena mellan två åkrar, men när vi kom fram till diket så hade det kommit för mycket vatten under de senaste dagarna så Enrico kunde inte hoppa över det utan att plurra. När jag tvekade om vi ändå skulle försöka, så vända Enrico om och började gå tillbaka dit vi kom från, så han hade nog bestämt sig för att inte prova. :-)

Det blev till att gena över den leriga åkern istället. Som tur var så hade det varit lite kallare under natten så att leran var rätt hård och bra att gå på. Avslutade promenaden med att Enrico fick leta upp 4 saker som jag lagt ut på ett öppet fält innan vi gick promenaden. Den luringen, han spårar hellre vart matte gått än jobbar strukturerat på djupet.

På kvällen gjorde jag i ordning ett schema för ridhusträningen för vår klubb. Passade på att boka in 11 stycken tider åt oss (1 gång i veckan), så att jag/Enrico och Nanne/Ulla får störningsträna tillsammans under vintern/våren.

På förmiddagen åkte Gerd och jag och tittade på ridhuset vi ska få hyra under vinterhalvåret. När vi närmade oss avfarten såg jag att det var samma gård, där min barndomskompis hade sin häst inackorderad i slutet av 1980-talet.

Efter ett kort samtal med gårdsherren gick vi ner och tittade i ridhuset. Ridhuset är en plåtbyggnad, så det är inte uppvärmt, men det är belyst och vi slipper blåsten medan vi tränar. Underlaget är jättebra. Spån, alldeles lagom tjocklek, så det är lätt att gå. Det här stället kommer att vara perfekt. Vi får helt enkelt ta med oss filtar, så att vi kan sitta på träpallarna som stod uppställda, medan vi fikar. Det kan bli riktigt mysigt. :-)

Tidigt imorse fick kennel Bärsärk, men uppfödning av rasen hovawart, sin första kull. Det blev en stor kull med 10 st valpar. 5 st hanar (4 st svarta med tanteckning och 1 st blond) och 5 st tikar (3 st svarta med tanteckning och 2 st blonda). Båda föräldrarna Cider (KORAD Ciara von Andwari) och Styx (TJH SUCH SV-06 Blue vom Schirninghof) är svarta med tanteckning.

På kennelns hemsida kommer man att kunna följa valparnas utveckling. Såg att fösta bilden från valplådan med Cider och bäbisarna låg ute på nätet.

Hovawart är, precis som schäfern, en brukshund som behöver få arbeta för att må bra. Den är ganska livlig i sitt temperament och kan ibland lite smått elakt kallas hoppawart. ;-) De hovawartägare jag pratat med är sålda; en gång hovawart alltid hovawart. :-) Så känner även många schäferhundsägare. :-) *räcker upp handen*

Har skrivit kort om träningspasset i min <b>Träningsdagbok</b>. Tänkte kommentera hela fenomenet här istället. Vi åkte ut till en industrilokal en bit utanför staden. Lokalen är ganska bra, även om underlaget är hårt. På sina ställen fanns mattor utlagde och det var bra för start- och stoppområdet när man gjorde inkallningar.

Enrico var rätt vild när han kom in i lokalen. Han skulle hälsa på folket, samtidigt som han skulle kolla in vart vi var. Fick honom att koncentrera sig ett par lite längre stunder, men sen drog han på en runda igen. Efter träningspasset kände jag att det inte gick så bra. Träningen kändes för ostrukturerad, och jag har bara mig själv att skylla. Jag hade inte satt upp några mål med träningen, vilket jag måste när det gäller Enrico. Om han märker att jag inte har en aning om vad jag håller på med, så blir han okoncentrerad och drar på sina rundor.

Mathias var med och filmade träningen. Ska kolla på filmen imorgon. Är för trött nu och batteriet i kameran tog slut när jag spolade tillbaka bandet.

Imorgon ska jag och Gerd åka ut och titta på ett ridhus som vi blivit erbjudna att hyra för inomhusträning. Hoppas att det är bra så att vi kommer in och kan träna lite längre stunder med mjukare underlag.

Har även funderingar på att köpa simkort till Enrico. Ett 10-kort skulle gå på 1 500 kr. Vill att han ska träna bakkroppen och samtidigt få bättre allmänkondition. Måste även ut och lägga spår, för det märks att han behöver mer hjärnaktivering just nu, den lilla rastlösa vovven…

Åkte ut till skogen idag. Carina hade tydligen samma tanke, för när vi kom fram till avtagsvägen så svängde hon precis in med sin bil innan oss. :-)

Vi har inte träffats med hundarna sen stigakullsvalpen Fanny (lancashire heeler) från Morfars kennel flyttat in hos Carina, Klutten och Wolf. I början hade Wolf vaktat Fanny mot allt ”farligt” i världen och det är något som Carina jobbat med. Både Carina och jag har samtidigt haft så mycket att göra så vi har inte hunnit träffas. Jag har även velat vänta med att låta killarna träffas, så att vi inte riskerar att hundarna ryker ihop och att det blir helt kört med att låta killarna träffas i framtiden.

När vi stannat bilarna och pratat en stund så fick Wolf komma ut ur bilen och följa med till vår bil och träffa Enrico genom gallret. Jag tänkte avgöra om det var en bra idé att träffas beroende på killarnas reaktion. Wolf var nyfiken på att titta in i bilen. Han stod tyst och helt stilla, slickade sig om munnen för att lugna Enrico. Enrico satt helt tyst i buren och slickade sig om munnen för att lugna Wolf. Läget såg ok ut och Enrico fick komma ut.

Enrico, pajasen, sprang som vanligt runt och reste lite ragg och skällde smått. Wolf sprang runt lite, men lugnare. Han stannade upp och slickade sig om munnen när Enrico kom emot honom. Wolf har blivit mycket bättre på att visa lugnande signaler mot Enrico och Enrico verkar läsa honom bättre nu, trots att Enrico sprang runt, som en ung stollig vovve, och härjade lite.

Vid två korta tillfällen lade Wolf upp tassen – morrar och markerar kort – på Enricos manke för att säga åt honom. Båda gångerna var i samband med att Fanny var i närheten av mig och Enrico. Det låter mycket, men Wolf avbryter snabbt vid tillrättavisning med endast rösten. Enrico startar inte, förutom hans runtspringande, morrande och skällande, som kan irritera den andra hunden. Han vänder sig givetvis upp mot Wolf, när Wolf har tassen på manken, för att själv säga ifrån. Det låter mycket, men ingen verkar ha för avsikt att skada. Hade de velat skada varandra så hade vi haft 2 blödande hundar.

Förutom dessa två korta avbrott, som kanske tog 2 minuter tillsammans, så var det inga problem. Hundarna sprang var för sig och ibland efter varandra. Ibland kunde de stanna upp och mäta sig emot varandra, men inget mer hände. Jag är både förvånad och nöjd över att det gick så jättebra. Nu känner jag definitivt att vi kan fortsätta träffas. Glömde nämna att Fanny gick hela tiden lös för sig själv och ändå så kunde killarna bete sig. :-)

Fanny var både kaxig och samtidigt lite rädd för Enrico. Enrico är så mycket yvigare i sitt kroppsspråk jämfört med Wolf. Han springer fram och då förstår jag att lilla Fanny, som bara är 13 veckor gammal och lika stor som Enrico huvud, blir lite rädd när den stora tassen kommer fram och vill undersöka. Fanny skrek i förebyggande syfte och Enrico förstod att backa, eller så backade han bara för att det blev jobbigt när hon skrek. Synd att vi inte hade kameran med oss så att vi hade kunnat videofilma det här, för det så jättesött ut när lillfröken försökte hålla samma fart med killarna.

Imorgon är det dags för kursens första träningspass tillsammans. Det ska bli jättekul!

Vi kom hem från landet vid kl 01.30 inatt. Man kunde fortfarande höra smällare och raketer på avstånd. Enrico var nöjd att vara hemma igen. Han somnade redan i bilen på vägen hem. Mitt huvud hann knappt snudda kudden innan jag somnade.

På förmiddagen var Enrico trött och nöjd efter att ha fått sin frukost. Det är plusgrader och fuktigt igen, så det blev en förmiddagspromenad i regnet. Resten av dagen kommer att vara lugn. På kvällskvisten hoppas jag att vi orkar gå ner i källaren och träna lite lägganden igen. Det fick bli en promenad istället för alla tre.

Var nere i källaren och tränade idag. Det känns fortfarande lite oplanerat, men när jag väl har en kriterieplan skriven för båda momenten så kommer det att bli lite bättre. Just nu känner jag mig lite splittrad. Jag skulle vilja göra kriterieplanerna och planera träningen, men skolarbetet ligger efter och kl 00.00 den 3 januari ska arbetet lämnas in.

Ikväll ska vi åka ut på landet till syrrans stuga. Det ska bli skönt att bara ta det lugnt. Jag hoppas att vi slipper smällare och raketer på nära håll, men på avstånd kan det vara kul att se dem vid 12-slaget. :-)

Enrico är hur lugn som helst även om det smäller utanför till och från. Det måste vara jobbigt för dem som har hundar som nästan får panik under nyårshelgen. Även om man har en hund som inte bryr sig så bör man ta det lugnt, plötsligt så händer något oväntat och så har man en hund som inte klarar av smällarna och raketerna längre. :-/

På väg till stugan stannade vi för att rasta Enrico. Det small en hel del redan vid kl 20.00 både från Bjurhovda och Badelunda hållet. Gick en sväng på cykelbanan. Enrico visade inte så mycket att han reagerade. Han såg dock en kvinna komma gående med huvan uppfälld, och det var lite läskigt. Senare på promenaden fick han lite stressfnatt, men så fort jag stoppade honom så gick han lugnt trots smällare och raketer. Han är inte rädd och visar inte utåt så mycket, stressnivån blir något högre, men den går att avbryta med lugn.

Vid 12-slaget gick vi ut för att titta på raketerna vid horisonten. Det var ett mycket lång avstånd, till och med lite svårt att se tillräckligt mycket för att kunna njuta av dem. Det mullrade om raketerna, men det var på betryggande avstånd så Enrico fick följa med ut. Fick han uppmärksamhet, så fick han stressfnatt, men lugnade sig när man sa åt honom, och när man bara stod och tittade på raketerna utan att prata eller ge honom uppmärksamhet, så stod han lugnt och stilla och väntade på att vi skulle gå in. Jag hade absolut inte haft med honom ut om jag trott att han skulle bli berörd av det, vilket han inte blev. Hade vi varit i stan så hade han fått stanna inne.

Det blev en sväng ut till skogen idag. Vädret känns konstigt med tanke på att det är december. Det finns ingen snö, men på något vis lyckas vägen mellan åkrarna bli hal och snövit medan åkrarna är bruna och geggiga.

Enrico fick leta lite saker och sen lekte han och jag en del. Ibland glömmer jag bort det själv även om jag tjatar på kursdeltagarna om att man ska leka med hunden så att hunden uppfattar oss som resurser. Enrico var i alla fall nöjd med att matte aktiverade sig. :-)

Ikväll går vi ner i källaren och tränar en stund, för nu är det mörkt ute och det har börjat regna.