Ute med Carina, Wolf och Fanny
Åkte ut till skogen idag. Carina hade tydligen samma tanke, för när vi kom fram till avtagsvägen så svängde hon precis in med sin bil innan oss. :-)
Vi har inte träffats med hundarna sen stigakullsvalpen Fanny (lancashire heeler) från Morfars kennel flyttat in hos Carina, Klutten och Wolf. I början hade Wolf vaktat Fanny mot allt ”farligt” i världen och det är något som Carina jobbat med. Både Carina och jag har samtidigt haft så mycket att göra så vi har inte hunnit träffas. Jag har även velat vänta med att låta killarna träffas, så att vi inte riskerar att hundarna ryker ihop och att det blir helt kört med att låta killarna träffas i framtiden.
När vi stannat bilarna och pratat en stund så fick Wolf komma ut ur bilen och följa med till vår bil och träffa Enrico genom gallret. Jag tänkte avgöra om det var en bra idé att träffas beroende på killarnas reaktion. Wolf var nyfiken på att titta in i bilen. Han stod tyst och helt stilla, slickade sig om munnen för att lugna Enrico. Enrico satt helt tyst i buren och slickade sig om munnen för att lugna Wolf. Läget såg ok ut och Enrico fick komma ut.
Enrico, pajasen, sprang som vanligt runt och reste lite ragg och skällde smått. Wolf sprang runt lite, men lugnare. Han stannade upp och slickade sig om munnen när Enrico kom emot honom. Wolf har blivit mycket bättre på att visa lugnande signaler mot Enrico och Enrico verkar läsa honom bättre nu, trots att Enrico sprang runt, som en ung stollig vovve, och härjade lite.
Vid två korta tillfällen lade Wolf upp tassen – morrar och markerar kort – på Enricos manke för att säga åt honom. Båda gångerna var i samband med att Fanny var i närheten av mig och Enrico. Det låter mycket, men Wolf avbryter snabbt vid tillrättavisning med endast rösten. Enrico startar inte, förutom hans runtspringande, morrande och skällande, som kan irritera den andra hunden. Han vänder sig givetvis upp mot Wolf, när Wolf har tassen på manken, för att själv säga ifrån. Det låter mycket, men ingen verkar ha för avsikt att skada. Hade de velat skada varandra så hade vi haft 2 blödande hundar.
Förutom dessa två korta avbrott, som kanske tog 2 minuter tillsammans, så var det inga problem. Hundarna sprang var för sig och ibland efter varandra. Ibland kunde de stanna upp och mäta sig emot varandra, men inget mer hände. Jag är både förvånad och nöjd över att det gick så jättebra. Nu känner jag definitivt att vi kan fortsätta träffas. Glömde nämna att Fanny gick hela tiden lös för sig själv och ändå så kunde killarna bete sig. :-)
Fanny var både kaxig och samtidigt lite rädd för Enrico. Enrico är så mycket yvigare i sitt kroppsspråk jämfört med Wolf. Han springer fram och då förstår jag att lilla Fanny, som bara är 13 veckor gammal och lika stor som Enrico huvud, blir lite rädd när den stora tassen kommer fram och vill undersöka. Fanny skrek i förebyggande syfte och Enrico förstod att backa, eller så backade han bara för att det blev jobbigt när hon skrek. Synd att vi inte hade kameran med oss så att vi hade kunnat videofilma det här, för det så jättesött ut när lillfröken försökte hålla samma fart med killarna.
Imorgon är det dags för kursens första träningspass tillsammans. Det ska bli jättekul!