Mattes tankar

Var nere i källaren och tränade idag. Det känns fortfarande lite oplanerat, men när jag väl har en kriterieplan skriven för båda momenten så kommer det att bli lite bättre. Just nu känner jag mig lite splittrad. Jag skulle vilja göra kriterieplanerna och planera träningen, men skolarbetet ligger efter och kl 00.00 den 3 januari ska arbetet lämnas in.

Ikväll ska vi åka ut på landet till syrrans stuga. Det ska bli skönt att bara ta det lugnt. Jag hoppas att vi slipper smällare och raketer på nära håll, men på avstånd kan det vara kul att se dem vid 12-slaget. :-)

Enrico är hur lugn som helst även om det smäller utanför till och från. Det måste vara jobbigt för dem som har hundar som nästan får panik under nyårshelgen. Även om man har en hund som inte bryr sig så bör man ta det lugnt, plötsligt så händer något oväntat och så har man en hund som inte klarar av smällarna och raketerna längre. :-/

På väg till stugan stannade vi för att rasta Enrico. Det small en hel del redan vid kl 20.00 både från Bjurhovda och Badelunda hållet. Gick en sväng på cykelbanan. Enrico visade inte så mycket att han reagerade. Han såg dock en kvinna komma gående med huvan uppfälld, och det var lite läskigt. Senare på promenaden fick han lite stressfnatt, men så fort jag stoppade honom så gick han lugnt trots smällare och raketer. Han är inte rädd och visar inte utåt så mycket, stressnivån blir något högre, men den går att avbryta med lugn.

Vid 12-slaget gick vi ut för att titta på raketerna vid horisonten. Det var ett mycket lång avstånd, till och med lite svårt att se tillräckligt mycket för att kunna njuta av dem. Det mullrade om raketerna, men det var på betryggande avstånd så Enrico fick följa med ut. Fick han uppmärksamhet, så fick han stressfnatt, men lugnade sig när man sa åt honom, och när man bara stod och tittade på raketerna utan att prata eller ge honom uppmärksamhet, så stod han lugnt och stilla och väntade på att vi skulle gå in. Jag hade absolut inte haft med honom ut om jag trott att han skulle bli berörd av det, vilket han inte blev. Hade vi varit i stan så hade han fått stanna inne.

Det blev en sväng ut till skogen idag. Vädret känns konstigt med tanke på att det är december. Det finns ingen snö, men på något vis lyckas vägen mellan åkrarna bli hal och snövit medan åkrarna är bruna och geggiga.

Enrico fick leta lite saker och sen lekte han och jag en del. Ibland glömmer jag bort det själv även om jag tjatar på kursdeltagarna om att man ska leka med hunden så att hunden uppfattar oss som resurser. Enrico var i alla fall nöjd med att matte aktiverade sig. :-)

Ikväll går vi ner i källaren och tränar en stund, för nu är det mörkt ute och det har börjat regna.

Under promenaden plumsade alla tre ner i stillastående vatten, så alla luktade avlopp när vi kom hem. :-/ Skorna åkte i duschen, strumpor och byxor i tvätten. Inte nog med avloppslukten, Enrico är fortfarande dålig i magen och fiser riktigt illa. Vädring av lägenheten är på sin plats.

Äntligen! Imorgon ska vi planera vinterns och vårens träning. Idag har jag sammanställt lydnadsmomenten i lydnadsklass I och appellklass så att jag slipper slå i regelboken när vi planerar. Många av momenten är lika, eller liknande, så det är en bra målsättning att vara klar med dem till försommaren.

De flesta momenten har vi kommit en bit på väg med, det enda som vi inte tränat är egentligen platsliggande och framförgående. Det som är klart är apportering och inkallning. Det vi börjar med är linförighet, läggande och ställande. Hopp kan Enrico, men inte på det sättet som förväntas i momenten. Tandvisningen tål alltid att tränas på eftersom Enrico är rätt livlig vid det momentet.

För att få ut så mycket som möjligt av träningen tänkte jag försöka skriva någon typ av träningsdagbok och videofilma under träningen så att jag själv kan se vad det är som blir tokigt. Jag ska även försöka träna varje dag, även om det bara skulle bli 15-20 minuter/dag.

Håll i hatten, för nu kör vi! :-)

Vaknade så där tokigt tidigt igen. :-/ Har inte gjort något särskilt idag, bara tassat omkring hemma. Måste ändå försöka få något vettigt gjort under dagen.

Enrico har fått klåda igen. :-( Svårt att veta exakt varför, men jag erkänner att jag stuckit till honom lite godsaker. Hans päls är väldigt torr just nu, och det kan bero på att lägenheten är varm och torr även om det inte är kallgrader ute. Det var länge sedan han var så ful i pälsen som nu. Vi ska vara extra hårda på maten nu igen. Hoppas han hinner bli fin i pälsen till slutet av maj då han ska exteriörbeskrivas…

Rastlös är ordet, vad gäller vovven. Han vill träna, men just nu är matte lat. På torsdag ska vi ha ett planeringsmöte inför kursen vi ska gå under vintern och då kommer vi att träna en stund varje dag för att få ett så bra resultat som möjligt, så han får helt enkelt hålla sig till tåls. Får han inte träna nu, så kanske motivationen är ännu högre om några dagar. ;-)

Natten mellan den 21 december och 22 december är den längsta natten under året. Nu vänder det och vi går mot ljusare tider! :-)

Det vänder lite mer exakt kl 01.22, då vintersolståndet infaller. Då lutar jordaxeln här på norra halvklotet som allra mest bort från solen. Dagarna blir längre och längre fram till sommarsolståndet i juni, då det vänder igen.

Gick en härlig långpromenad med Enrico på förmiddagen. Vi har inte särskilt mycket snö, bara ca 2 cm, men bara det att temperaturen ligger närmare noll gör att det blir lite torrare i luften. Båda var nöjda när vi kom hem. Enrico är fortfarande dålig i magen, den bajsätaren. :-( Nu blir det inga pussar från mig i alla fall. Två dagar i rad har han dykt ner och käkat någon annans kvarlämnade högar. Ingen aning om det är annan hund eller räv, men illa luktar han i munnen och ser nöjd ut när han mumsar… Vet inte om hans bajsätande hänger ihop med hans dåliga mage eller inte, för det är ovanligt att han stoppar i sig annat hän undantagsfall hästbajs när vi är ute.

Idag fick jag senaste numret av Svensk Schäfertidning på hallgolvet, så är det när man huserar i lägenhet. ;-) Ett mycket intressant nummer med mycket referat och resultat från olika tävlingar, glädjande nog inte bara utställning. Insändarsidorna var också mycket intressanta att läsa. De handlade om bl.a. tv-programmet Insider som sände ett reportage i höstas om extremavel. Tyvärr blev det ingen debatt i programmet utan mest snack om extrema utseenden och blandraser.

Insändarna hade fokus på mentalitet istället för utseende. Jag hoppas att debatten fortsätter och får upp ögonen på dem som älskar schäferhundsrasen, men blivit hemmablinda och tappat fokus på en både mentalt och fysiskt frisk, sund hund.

Enrico är i mitt tycke något mer vinklad än jag själv skulle önska, samtidigt kan jag tycka att en del brukslinjeavlade schäfrar har för lite vinklar. Jag tror att svenska mottot ”lagom” är bäst.

I SKK:s grundregler för avelsarbete står det; ”2:3  …endast använda hund som inte uppvisar tecken på sjukdom, funktionshinder eller har en känd genetisk belastning som innebär ökad risk för att avkomman ska bli sjuk eller uppvisa tecken på funktionshinder. Inte heller använda hund till avel som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer.”

I RAS-dokument för schäfer står det att; ”Artos leder till varierande grad av funktionsnedsättning och smärta, hälsoprogrammet bör därför ses över så att endast friska djur kan brukas i avel”. Ändå får man registrera en kull hos SKK efter föräldrar som har armbågsdysplasi. Svenska Schäferhundklubben kräver dock att föräldrarna ska vara friröntgade både fram och bak för att en kennel ska få stå med på deras valphänvisningslista. Det tycket jag är jättebra! Varför inte ta steget längre, att kräva att föräldradjuren är friska för att få registrera kullen hos SKK? Hur många kennlar skulle fortsätta att använda sjuka djur i sin avel som de inte fick kullarna registrerade? Inte många, för ett registreringsbevis betyder högre valppris, och en chans för valpköparna att känna till hundens härkomst.

Schäferhundsrasen är så stor, ca 3 000 st nyregistrerade hundar varje år, att det inte finns någon anledning att använda mentalt eller fysiskt sjuka hundar i avel. Om en hundras skulle ha en mycket liten avelsbas, så kan det finnas anledning att tumma lite på reglerna, för att försöka få fram en så frisk hund som möjligt.

Det som förvånar mig är att så många schäferuppfödare struntar i att se till att valparna röntgas, mentalbeskrivs och mentaltestas. Vad använder man då för verktyg för att utvärdera sin uppfödning? Utställningsmeriter? Jag har även sett hemsidor där uppfödare redovisat höft- och armbågsledsröntgen, mentalbeskrivningar, mentaltester, antal tjänstehundar, starter i bruks och lydnad m.m. Mycket imponerande. Att en uppfödare står för sina eventuella ”misstag” man gjort i valet av avelsdjur är i mina, och många andras ögon, beundransvärt. Ärlighet håller längst.

En uppfödare måste ”ha råd”, både ekonomiskt och känslomässigt, att bestämma sig för att inte använda en individ i avel om individen inte har de rätta mentala eller fysiska förutsättningarna. Det är uppfödarens skyldighet mot valpköparna! Många valpköpare lägger ner mycket tid, känslor och pengar på sin nya familjemedlem. En uppförare måste tänka lite mer ”kallt” på vilka hundar han/hon kan ha kvar i kenneln. Kan inte hunden användas till ändamålet, avel, så kanske hunden måste omplaceras för att en ny hund ska få plats hos uppfödaren. Den här tanken kan kännas ovanlig om man är vanlig hundägare som delar säng med sin ”bäste vän”, men det här är en av hunduppfödningens baksida.

Det finns mycket att lära sig, vad gäller uppfödning. Jag tycker att det är ett mycket intressant ämne som jag försöker att läsa om och lära mig mer. Nästan alla har en åsikt. I slutändan är det hunden och dess ägare som får lida av dålig avelsplanering, inte uppfödaren.

Over and out, för den här gången!

I slutet av januari kommer vi att få en ny granne i vår trapp. En barndomskompis, Annica, flyttar in med sin 1-åriga rottweilerhane, Theo. Annica och Theo hade tagit en långpromenad och ringde på idag. Vi pratade en stund innan jag gick ut och träffade hennes vovve. Vi bestämde oss för att hundarna fick träffas i källaren. Tänkte att det var bättre än att träffas i koppel, men sämre än att träffas lösa utomhus.

Theo var jättesnäll, van med andra hundar och gjorde en massa lekinviter. Det som förvånade mig var att Enrico ville lägga huvudet eller tassen på hans manke för att markera att han bestämmer. Ett par gånger skulle han upp och rida på honom, men där gick jag emellan. Jag vill inte att Enrico ska trycka ner en unghund. Emellanåt var det ett himla pusskalas mellan vovvarna och sen kom det lite högljutt gruff, men inget allvarligt.

Vi bestämde oss för att träffas utomhus nästa gång så att vi kan gå och röra på oss medan hundarna får bekanta sig mer. Det har fungerat bra när vi gjort så med Wolf och Enrico. Jag tycker att Enrico beter sig annorlunda när han känner att han har övertaget. Han är lugnare och mer sansad när han är med Wolf, som är en självsäker hund, medan han är lite mer hårdhänt när han har övertaget. Ändå såg jag på honom (reste ragg) att han var lite osäker med Theo.

När Enrico fick gå in i lägenheten igen, la sig Theo utanför vår ytterdörr även om han inte såg att det var där Enrico gått in, medan Enrico stod på insidan av dörren och ville ut, när Annica och Theo gått… Jag tror att det kan fungera om de får träffas utomhus. Det vore bra om de i alla fall kunde tolerera varandra eftersom vi ska bo i samma trappuppgång.

Jag vet att den del av er som läser, aldrig skulle släppa ihop er hane med en annan hane som är på väg in i könsmognaden. Jag vet, det kostar för mycket och det är onödigt om det blir skador. :-) Jag släpper inte ihop Enrico med alla hundar. Däremot så har han inte visat elaka tendenser och jag tycker att det är bra om han får lära sig att vara i närheten av andra hanar utan att det ska behöva bli slagsmål. Jag vill inte att han träffar hundar som mobbar honom. Han är osäker i sig och det vill jag inte förstärka. Han behöver inte leka med t.ex. Theo om det inte skulle funka, men det kan vara trevligt att få promenadsällskap av Annica och Theo någon gång när man ändå bor så nära.

Det har varit en del strul med att logga in här ett par dagar. Det har gjort att jag tappat sugen lite... Kommer nog att flytta tillbaka till Enricos hemsida efter nyår igen...

Vi tog en promenad tillsammans med båda hundarna igen. Enrico fick springa löst medan Ulla gick i flexikoppel. Så snart de kommer ut ur bilen så blir det ett par vändor, runt runt. Det fungerar rätt bra att leka trots att den ena är i koppel. Efter en stund lägger sig den största ivern och Enrico är mer intresserad av vad husse har med sig i västfickan. :-)

Nu går det riktigt bra att ha hundarna tillsammans inomhus. Enrico är fortfarande intresserad, men nu tror jag att det är normal tikdoft som lockar. Det är skönt att inte behöva vara på sin vakt hela tiden. Emellanåt är det ändå skönt att sätta kompostgallret i dörröppningen så att de slappnar av på varsitt håll.

Mathias valde ändå att åka hem till pappa, som är bortrest igen, så att hundarna får vara var för sig igen. Så fort Mathias och Enrico åkt så lade sig Ulla ner och somnade. Hon tycker nog att det är skönt med lite ensamtid med mig. :-)

Ulla och jag har varit hemma hos Sara och heelergänget. Ulla fick träffa hundarna genom hundburen till en början. Dissy och Ammy var nyfikna på henne, medan Timmy och Conny undvek henne. Jag tror att Timmy och Conny trodde att det var Wolf som att i buren, och eftersom killarna har haft meningsskiljaktigheter sinsemellan så ville de nog bara slippa gå fram.

Sara och jag tog bara med oss Conny ut för att träffa Ulla. Han och Wolf har rykt ihop ett par gånger, så det var bra att han fick träffa en doftagott rottweiler. :-) Det var inte länge sedan han var iväg och parade en tik, så han vet vad det handlar om. Han märkte ganska snabbt att det var en fröken och han blev rätt intresserad av hennes bakdel. Ulla skuttade runt och gjorde lekinviter och tyckte det var kul trots uppvaktningen.

Hämtade Mathias och Enrico och åkte till Expert och köpte en ny trådlös telefon. Passade samtidigt på att gå en promenad med Enrico och Ulla. Känns lite trist att inte killarna är hemma, men samtidigt tror jag att det bara skulle vara stressande och irriterande att behöva hålla isär vovvarna i en liten lägenhet.

Det som förvånar mig är att Enrico är tyst – när Ulla är kvar i bilen tillsammans med honom – när vi lämnar bilen för att gå in i affären. I vanliga fall brukar han skälla när vi går in, men han är tyst när vi kommer ut. Man kanske skulle köpa honom en egen vovve. ;-)

Vilken pärla Ulla är. :-) Hon ligger på rygg, på det sätt som bara rottweilern kan, bredvid mig i soffan och sträcker tassen emot mig och vill ha kontakt. Efter en stund lägger hon sig på golvet och tuggar på sitt tuggben. Tittar jag på henne, så viftar hon på svansen. :-) Enrico är lite snål med spontana svansviftningar… och det är lite synd… Saknar honom även om jag träffar honom så gott som dagligen, men det blir inte samma sak eftersom han är lite frökenfixerad. ;-)

Ulla, med ficklapmsögon, ligger i Enricos säng.

Idag sov Ulla och jag rätt länge, till och med lite för länge. Packade ihop lite saker åt Mathias och åkte till min pappa för att hälsa på. Nu märker man på Enrico att det luktar lite mindre gottgott. Han kan ligga i rummet bredvid, med kompostgaller emellan, utan att pipa hela tiden. Ulla är ganska ointresserad av att släppa fram honom, men han är fortfarande lite ivrig. En hel del hångel över kompostgallret blir det ändå. :-)

På promenaden var Enrico rätt ivrig på fröken, men det gick hyfsat bra ändå när vi var två. Om några dagar kan säkert killarna få komma hem igen. :-) Det blir lite mer planering nu när vi måste hålla isär hundarna.

Jag tränade lite hålla apport med Ulla hemma i köket idag. Fram kom korven och klickern. Tänkte att jag långsamt ska försöka att forma fram fasthållandet. Inte det lättaste när en rottweiler sitter ointresserad av apportbocken och tittar på bordet som korven ligger på. :-) Till slut fick jag henne att vilja öppna munnen över apportbocken och gripa den, men släppte den lika snabbt. Gör vi korta pass dagligen så kanske vi kan överraska matte med att Ulla kan hålla fast. :-)

Nu är det dags för kvällspromenad.

Ulla och jag fortsätter våra ensamma dagar. :-) Det blir promenader i stadsmiljö, lek med Enricos leksaker och en massa mys och gos. Ikväll fick Ulla följa med mig på styrelsemöte på Västerås BK. Ville inte lämna henne ensam hemma och att lämna honom med killarna hade blivit för jobbigt för Enrico.

På styrelsemötet blev hon rätt populär. :-) Många pussar delade hon ut. Hon är lugn inomhus och det tar inte många minuter att få henne att lägga sig lugnt under bordet.

Ulla och jag tog sovmorgon idag. :-) Hon är jättemysig och trivs med all uppmärksamhet hon får när hon är ensam. Medan jag låg kvar i sängen hörde jag hur hon tuggade på ett märgben som Enrico tröttnat på för länge sedan. Det är inget besvär med henne alls. Hon är tyst trots att det hörs saker från grannar och trappuppgång. Hon är uppvuxen i villa men varit med matte och husse i zoobutiken från att hon var valp, så vanan med ljud kommer nog därifrån.

Till och med när det ringde på dörren, så var hon helt tyst men gick fram för att kolla vad det var. Ute kan hon dra något mer i kopplet än vad jag är van vid med Enrico, men det kan mycket väl bero på att hon och jag egentligen inte har någon relation än. Hon är bara nöjd med att någon håller i kopplet och att hon kommer ut på promenad. Vi tränar lite på att hon får vänta vid dörren innan hon bara rusar ut i trappen och att hon får vänta innan hon får skutta ut ur buren i bilen. Hon skuttar in själv, vilket hon inte ville de första gångerna. Har för mig att hon inte var så sugen på att skutta in i sin egna hundbur heller.

Imorgon ska vi till pappa och träffa Enrico och Mathias igen. Få se om doften är mindre, annars får jag bo där ute med Enrico eller Ulla några dagar även om pappa kommit hem.

Vaknade kl 04.10 och vågade inte riktigt somna om. Låg kvar i sängen till kl 05.20. Snabbfrukost, dusch och en promenad med Ulla innan jag lämnade henne ensam hemma hos oss. Pratade med Mathias i telefon och han var precis på väg hem från jobbet för att hämta upp henne – Ulla hann vara ensam i ca 7 minuter. :-)

Mathias var hemma hos min pappa tillsammans med Enrico och Ulla hela dagen. En jobbig dag för både honom och Enrico som pep hela tiden eftersom Ulla fortfarande doftar supergott. På kvällen åt vi pizza och då fick jag Enrico att ligga tyst medan han väntade på att få sig en bit. Nä, han brukar inte få mat (pga. risk för klåda), men nu tyckte jag att han skulle ha en riktig jackpott när han klarade av att ligga tyst, utan muta, trots att fröken låt i rummet några meter bort. Efter en stunds prat åkte Ulla och jag hem till oss och sov och killarna blev kvar.

Konferensen var intressant. De företag och medlemsorganisationer som presenterade sig själva, gav ingen ny information egentligen. Jag hade både läs om dem på deras hemsidor och följt diverse debatter om dem på olika hundforum. Eftermiddagens föredragshållare var mycket intressanta att lyssna på. Det här gör jag gärna om nästa år. :-) Det var en trevlig hunddag utan hund.

Sms:ade från Nanne. Hon ville veta hur det gick med Ulla. :-) Det går jättebra, hon är inget problem, bara doften. ;-) Fick även lite dåliga nyheter från henne. Nyha hade bara en valp och den var dödfödd. :-/

Natten gick ganska bra trots allt. Enrico fick sova tillsammans med mig i sovrummet med dörren stängd till hallen där Ulla sov medan Mathias var och jobbade. När Mathias kom hem fick Ulla sova med honom i vardagsrummet. Enrico tycker fortfarande att det är jobbigt med den goda doften. Han låg och pep fram till kl 02.10, men efter det sov han fram till kl 04.00 då han hade en kort stunds pipande innan han somnade om igen.

När vi var ute med hundarna så fick Enrico leta lite leksaker och ha Ulla som störning vid bilen. Han var snabbt ut och hämtade leksaken och lämnade av den hos mig. När vi gjorde om samma sak med två leksaker så stack han till bilen där Ulla var, men så fort jag busvisslade på honom så kom han som ett skott. Han var ivrig, men något slarvig när han jobbade. Han hade nog tankarna på annat håll. :-)

Båda hundarna fick ett varsitt aktivitetsspår. Båda var jätteduktiga och ivriga så godiset som låg där blev liggande och de spårade efter min doft istället, precis som de ska. Ulla hade godis i slutet medan Enrico hade sin kong. Efter spåren gick vi en koppelpromenad i mörkret. Enrico kommer att lära sig att dra ordentligt. :-/ Bra för hans bakben, men illa för oss när han ska gå i koppel.

Det är ganska bökigt att slussa hundarna i lägenheten och med facit i hand efter första natten så skickade jag iväg mina killar hem till min pappas hus (eftersom han är i Finland den här helgen). Mathias och Enrico bor i villa medan jag och Ulla stannar i lägenheten. :-) I morgon ska jag till Stockholm med Gerd på en heldag om Hundproblem och Mathias får vara hemma tillsammans med Enrico och Ulla. Killarna får förmodligen stanna i villan under hela helgen så att vi kan få någon rast någon ro. :-)

Ringde och pratade med Mathias ikväll. Enrico hade slappnat av när han fått kvällsmat, hemma hos pappa, och han slapp dofterna. :-) Jag fick samma reaktion här. När killarna åkt så gick Ulla och somnade gott. Hon är supersocial och gosig hund, en riktig myshund. Inte alls besvärlig, utan det som ställt till det är hennes gottiga lukt och att Enrico helt enkelt är en hane. ;-)