Många svansviftningar
Ulla och jag har varit hemma hos Sara och heelergänget. Ulla fick träffa hundarna genom hundburen till en början. Dissy och Ammy var nyfikna på henne, medan Timmy och Conny undvek henne. Jag tror att Timmy och Conny trodde att det var Wolf som att i buren, och eftersom killarna har haft meningsskiljaktigheter sinsemellan så ville de nog bara slippa gå fram.
Sara och jag tog bara med oss Conny ut för att träffa Ulla. Han och Wolf har rykt ihop ett par gånger, så det var bra att han fick träffa en doftagott rottweiler. :-) Det var inte länge sedan han var iväg och parade en tik, så han vet vad det handlar om. Han märkte ganska snabbt att det var en fröken och han blev rätt intresserad av hennes bakdel. Ulla skuttade runt och gjorde lekinviter och tyckte det var kul trots uppvaktningen.
Hämtade Mathias och Enrico och åkte till Expert och köpte en ny trådlös telefon. Passade samtidigt på att gå en promenad med Enrico och Ulla. Känns lite trist att inte killarna är hemma, men samtidigt tror jag att det bara skulle vara stressande och irriterande att behöva hålla isär vovvarna i en liten lägenhet.
Det som förvånar mig är att Enrico är tyst – när Ulla är kvar i bilen tillsammans med honom – när vi lämnar bilen för att gå in i affären. I vanliga fall brukar han skälla när vi går in, men han är tyst när vi kommer ut. Man kanske skulle köpa honom en egen vovve. ;-)
Vilken pärla Ulla är. :-) Hon ligger på rygg, på det sätt som bara rottweilern kan, bredvid mig i soffan och sträcker tassen emot mig och vill ha kontakt. Efter en stund lägger hon sig på golvet och tuggar på sitt tuggben. Tittar jag på henne, så viftar hon på svansen. :-) Enrico är lite snål med spontana svansviftningar… och det är lite synd… Saknar honom även om jag träffar honom så gott som dagligen, men det blir inte samma sak eftersom han är lite frökenfixerad. ;-)