Bassängträning

Åkte till Regiondjursjukhuset i Strömsholm för att simma Enrico för första gången. Det var tomt på djur i väntrummet, bara en ensam kvinna som stod vid receptionsdisken och betalade. Enrico fick undersöka väntrummet ordentligt nu när det ändå var tomt.


Inne på rehabiliteringsavdelningen var Enrico nyfiken på lokalen. Han stod snällt stilla medan jag duschade av honom innan han fick på sig flytvästen. Dock skvallrade öronen att han hellre hade gjort något annat…


Det var inga problem att få honom att gå upp på den gummibelagda rampen upp till simbassängen, men där tog det stopp, om han fått bestämma. Vatten är läskigt om man inte bottnar, annars är det kul.


När Enrico inte ville gå i vattnet så försökte vi, Mathias och jag, att locka honom samtidigt som jag knuffade ner honom i bassängen. När han väl var nere i vattnet så sprattlade han som en fisk på torran land. :-/ Stackars vovve, vilken elak matte du har! :-(


Jag trodde, att när han väl var i vattnet och märkte att jag höll upp honom i handtaget på flytvästen, så skulle han lugna ner sig, men inte. Han sprattlade med framtassarna ovanför vattenytan, försökte i panik att klättra över bassängkanten och hoppa ur. Ärligt talat, han hade panik i ögonen och hans sätt att sprattla var inte av ovana utan av rädsla. Jag tyckte så synd om honom, men uppmuntrade honom att lugna sig och försöka simma. Jag tror inte att han fattade att han simmade medan jag höll upp honom i flytvästen och med ena armen på hans bröst. Mycket korta perioder kunde han simma med frambenen under vattnet, men jag tror fortfarande inte att han förstod att det var det han skulle göra… Jag önskar att jag visste vad han tänkte medan han sprattlade där i vattnet, för inte hade hans matte tänkt dränka honom. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att han skulle reagera så här för när Ike simmade, så fick vi hjälpa honom i bassängen, men när han väl var i så simmade han bara på.


Den här episoden i bassängen var över på mindre än 5 minuter. Även om jag tyckte synd om Enrico och den panik han kände, så vill jag ändå ge simningen en chans till. Jag hoppas att han övervinner sin rädsla och att han kan simma till sommaren.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback