Ute vid stugan
En kort promenad i skogen blev det innan vi åkte till syrrans stuga en sväng. Manu och syrran hade fällt några björkar på tomten med lite hjälp från pappa, så nu stod de ute och brände kvistar som inte var något att spara till inomhusbrasan. Enrico fick vara med vid eldningen. Märker klar förbättring i hans hälsande. Om personerna i hans närhet inte bryr sig så mycket, som Manu och Kirre, så blir han lugn ganska snabbt.
Idag träffade vi på en av våra grannar i trappuppgången. Eftersom killen inte är intresserad av att hälsa på Enrico, så klarar han av att stå stilla utan att jag håller emot, men skulle killen prata med Enrico eller visa intresse för honom, då skulle han bli vild. Sånt förstår inte, eller så bryr de sig inte om det, hundovana människor eller människor som själva haft lugna hundar.
Det bästa är att inte låta Enrico hälsa, för då håller han sig lugn och sansad, men hur kul är det på en skala från 0 till 10? Hmmm, oftast 8 (ok, då slipper man en stojig hund) ibland 5, eftersom jag hellre skulle vilja att han kunde hälsa balanserat.