Väntans tider
Nej, vi ska inte ha barn. :-) Däremot gick Saras vatten i natt vid tvåtiden vilket resulterade i ett BB-besök, men värkarna kom dock av dig vid halv sju så Sara och Widde fick åka hem igen. Åkte till IKEA för att äta en gemensam lunch. Sara är lugn och hon ser oförskämt pigg ut för att vara på gång :-).
Sara ställde ut hundar på Stora Stockholm bara 3,5 vecka efter att William föddes, och det blev hans debut i utställningssammanhang. Inte kan barnafödande stå i vägen för en dag i utställningsringen. :-) Hade hon inte haft med sig William i vagnen så hade man aldrig kunnat gissa att hon fött barn mindre än en månad sedan, vartenda extra hekto var borta! Där kan man snacka om bra gener. :-) Hade jag varit i samma situation så skulle jag fått kämpa med +30 kg extra.
Inget är annorlunda den här gången. .-) Den nya bäbisen, som ännu inte sett dagens ljus, kommer att följa med Sara på sin första hundutställning, Lilla specialen i Kungsgården den 17 mars, årsmöte för Svenska Lancashire Heeler klubben den 18 mars och ultraljudsundersökning med Ammy (som förhoppningsvis är dräktig) den 19 mars. Inte kan man ligga på latsidan eller ta det lugnt bara för att man blivit mamma igen. :-)
Ikväll var allt fortfarande lugnt, så nu är det bara att vänta på att värkarbetet ska komma igång igen och att William får ett syskon. :-)
Vad har vi gjort då, förutom ätit lunch med kompisarna? Enrico och jag var ute på en skogspromenad där han definitivt hade fått en god doft i nosen, men vad det doftade vet jag inte. Enrico gick ganska långt före mig med sträckt hals och intresserade öron. När jag såg hans kroppsspråk idag så tänkte jag direkt på att det från och med 1 mars är förbjudet att han hunden lös i skog och mark om man inte kan garantera att hunden kommer på inkallning oavsett vad som kan intressera honom. Skogens innevånare börjar planera in boplatser och ungar.
Väl hemma igen så fick Enrico en ?pippi-dvd? för att jag skulle få plugga i fred. :-) Dagens ?pippi-dvd? var ett köttigt märgben från ICA. Senare på kvällen skickade jag Enrico mellan vardagsrummet och köket med stora pet-flaskor. Just det, plural, fast en i taget! En av mina laster i livet är att jag dricker i runda slängar 1-1,5 liter cola varje dag. Nu var det dags att samla ihop urdruckna flaskor som jag ställt på golvet under vardagsrumsbordet (slarviga mig ;-)). Och vad är en bättre sysselsättning för hunden än att ta en flaska i munnen och lämna av den hos husse i köket och sen tillbaka till matte och hämta nästa. :-)
Sist men inte minst så skrapade jag rent Enricos hörntänder med en tandskrapa, och borstade hans tänder. Det händer inte ofta, men nu kändes det nödvändigt så att vi slipper ta tandsten i framtiden. Även om han tuggar tuggben och märgben så blir det en liten rand närmast tandköttet på just hörntänderna som måste tas bort.